tankar kring 2010
Följ min blogg med bloglovin
Tänkte skriva ner lite tankar jag har om detta året och allt som händer just nu..
Vi åker till Italien om lite mer än två dygn är vi i Tyskland, gud vad kul det ska bli, men samtidigt skrämmande. Det har ju knappt varit något säsongsuppehåll. Visst har det varit dåligt väder och så och inte några tävlingar, jag jag ahr varit igång och tränat hela vintern, ingen vila, men gud vad duktig jag har varit. Jag är lite spänd inför detta året. Det är allt så nytt och spännande med teamet "Team Hremansen". Jag har satt upp höga förväntningar och jag vet inte om jag kommer att lyckas nå upp till dom. Det är ingen annan som förväntar sig så mycket av mig som jag själv. Teamet bryr sig inte så mycket om jag vinner, mamma och pappa är bara glada att jag tycker det är kul och att jag inte skadar mig. Men själv har jag höga krav.
Jag tänker att det är bara två veckor kvar nu till första tävlingen. Gud... jag är inte förberedd. Jag har tränat för lite. Jag kommer bli från åkt av alla, jag kommer inte klara detta. Samtidigt känner jag. Fan så här bra har jag inte tränat innan, och jag har fortfarande två veckor med stenhård träning framför mig i Italien. Detta kan nog gå, 2010 kommer bli ett bra år.
Jag älskar att köra och tävla, samtidigt som jag känner lite fruktan. Nervositeten och pulsen kommer bara av att tänka på ett race. Just nu sitter jag och spänner mig, biter ihop käkarna så jag får ont i tänderna, magen är spänd och jag skakar lite i armarna, bara av att tänka dessa tankar. Samtidigt har jag en klump i halsen och vill brista ut i gråt. Inte för att jag är ledsen eller på något sätt mår dåligt, nej, för att jag är så otroligt glad, stolt och tacksam för vad jag åstadkommit, vad jag har fått och för att detta är mitt liv.
Snart börjar livet igen efter månader av uppehåll. Om några dagar vet jag att jag kommer vara lyckligare och må bättre än jag gjort på länge.
Och där kom tårarna....
Tänkte skriva ner lite tankar jag har om detta året och allt som händer just nu..
Vi åker till Italien om lite mer än två dygn är vi i Tyskland, gud vad kul det ska bli, men samtidigt skrämmande. Det har ju knappt varit något säsongsuppehåll. Visst har det varit dåligt väder och så och inte några tävlingar, jag jag ahr varit igång och tränat hela vintern, ingen vila, men gud vad duktig jag har varit. Jag är lite spänd inför detta året. Det är allt så nytt och spännande med teamet "Team Hremansen". Jag har satt upp höga förväntningar och jag vet inte om jag kommer att lyckas nå upp till dom. Det är ingen annan som förväntar sig så mycket av mig som jag själv. Teamet bryr sig inte så mycket om jag vinner, mamma och pappa är bara glada att jag tycker det är kul och att jag inte skadar mig. Men själv har jag höga krav.
Jag tänker att det är bara två veckor kvar nu till första tävlingen. Gud... jag är inte förberedd. Jag har tränat för lite. Jag kommer bli från åkt av alla, jag kommer inte klara detta. Samtidigt känner jag. Fan så här bra har jag inte tränat innan, och jag har fortfarande två veckor med stenhård träning framför mig i Italien. Detta kan nog gå, 2010 kommer bli ett bra år.
Jag älskar att köra och tävla, samtidigt som jag känner lite fruktan. Nervositeten och pulsen kommer bara av att tänka på ett race. Just nu sitter jag och spänner mig, biter ihop käkarna så jag får ont i tänderna, magen är spänd och jag skakar lite i armarna, bara av att tänka dessa tankar. Samtidigt har jag en klump i halsen och vill brista ut i gråt. Inte för att jag är ledsen eller på något sätt mår dåligt, nej, för att jag är så otroligt glad, stolt och tacksam för vad jag åstadkommit, vad jag har fått och för att detta är mitt liv.
Snart börjar livet igen efter månader av uppehåll. Om några dagar vet jag att jag kommer vara lyckligare och må bättre än jag gjort på länge.
Och där kom tårarna....
kommit igång
Helgen bjöd på två dagars härlig körning på Saxtorp. Bad pappa ta lite foto igår. Gissa om han kom ihåg det. Jaja.. Jag får visa honom hur han ska göra;) Idag har jag tränat mycket och planerar även att träna en del imorron. Hoppas ni läser nu när jag för en gångs skull uppdaterar;)